🪷

AIブッダ 禅 経典データベース

347件
🔖 ブックマーク機能はLINEログインで利用できます 💬 AIブッダに相談
10,023
偈句数
6,901
日本語訳あり
9,975
パーリ原文
経典 18
テーマ 20
該当 347
すべて 智慧 4287 老い 929 苦しみ 775 正念 717 業・因果 365 359 執着 353 幸せ 347 怒り 347 人間関係 246 自己 243 家族 234 不安 177 仕事 154 渇愛 145 慈悲 126 無常 108 孤独 45 43 感謝 23
vinaya 2606 中部経典 2119 長部経典 1357 相応部経典 1136 増支部経典 856 ダンマパダ(法句経) 675 jataka 563 スッタニパータ 267 テーラガーター 211 テーリーガーター 68 クッダカパータ 57 イティヴッタカ 54 ウダーナ 34 金剛経 5 維摩経 5 般若心経 4 法華経 4 涅槃経 2
幸せ vinaya 趣旨一致
Yo passati pānīyaghaṭaṁ vā paribhojanīyaghaṭaṁ vā vaccaghaṭaṁ vā rittaṁ tucchaṁ so upaṭṭhāpeti. Sacassa hoti avisayhaṁ, hatthavikārena dutiyaṁ āmantetvā hatthavilaṅghakena upaṭṭhāpema, na tveva mayaṁ, bhante, tappaccayā vācaṁ bhindāma. Pañcāhikaṁ kho pana mayaṁ, bhante, sabbarattiṁ dhammiyā kathāya sannisīdāma. 5. Pālileyyakagamanakathā Atha kho bhagavā āyasmantañca anuruddhaṁ āyasmantañca nandiyaṁ āyasmantañca kimilaṁ dhammiyā kathāya sandassetvā samādapetvā samuttejetvā sampahaṁsetvā uṭṭhāyāsanā yena pālileyyakaṁ tena cārikaṁ pakkāmi. Anupubbena cārikaṁ caramāno yena pālileyyakaṁ tadavasari. Tatra sudaṁ bhagavā pālileyyake viharati rakkhitavanasaṇḍe bhaddasālamūle. Atha kho bhagavato rahogatassa paṭisallīnassa evaṁ cetaso parivitakko udapādi— “ahaṁ kho pubbe ākiṇṇo na phāsu vihāsiṁ tehi kosambakehi bhikkhūhi bhaṇḍanakārakehi kalahakārakehi vivādakārakehi bhassakārakehi saṅghe adhikaraṇakārakehi. Somhi etarahi eko adutiyo sukhaṁ phāsu viharāmi aññatreva tehi kosambakehi bhikkhūhi bhaṇḍanakārakehi kalahakārakehi vivādakārakehi bhassakārakehi saṅghe adhikaraṇakārakehī”ti.
Whoever sees that the pot for drinking water, the pot for washing water, or the waterpot in the restroom is empty fills it. If he can’t do it by himself, he calls someone over by hand signal, and they move it together. We don’t speak because of that. And every five days we sit together the whole night to discuss the Teaching.” 5. The account of going to Pālileyyaka The Buddha then instructed, inspired, and gladdened Venerable Anuruddha, Venerable Nandiya, and Venerable Kimila with a teaching. He then got up from his seat and set out wandering toward Pālileyyaka. When he eventually arrived, he stayed in a protected forest grove, at the foot of an auspicious sal tree. Then, while he was reflecting in private, the Buddha thought, “Previously, when I was surrounded by those quarreling monks at Kosambī, I wasn’t at ease. But now that I’m alone, away from those monks, I’m happy and at ease.”
導線タグ: 上司,孤立,休息,睡眠,食事
⚠ 自己責任論に誤解されやすい,出家者向けの文脈
幸せ vinaya 趣旨一致
yadeko ramatī vane”ti. Atha kho bhagavā pālileyyake yathābhirantaṁ viharitvā yena sāvatthi tena cārikaṁ pakkāmi. Anupubbena cārikaṁ caramāno yena sāvatthi tadavasari. Tatra sudaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme. Atha kho kosambakā upāsakā— “ime kho ayyā kosambakā bhikkhū bahuno amhākaṁ anatthassa kārakā. Imehi ubbāḷho bhagavā pakkanto. Handa mayaṁ ayye kosambake bhikkhū neva abhivādeyyāma, na paccuṭṭheyyāma, na añjalikammaṁ sāmīcikammaṁ kareyyāma, na sakkareyyāma, na garuṁ kareyyāma, na māneyyāma, na bhajeyyāma, na pūjeyyāma, upagatānampi piṇḍakaṁ na dajjeyyāma— evaṁ ime amhehi asakkariyamānā agarukariyamānā amāniyamānā abhajiyamānā apūjiyamānā asakkārapakatā pakkamissanti vā vibbhamissanti vā bhagavantaṁ vā pasādessantī”ti. Atha kho kosambakā upāsakā kosambake bhikkhū neva abhivādesuṁ, na paccuṭṭhesuṁ, na añjalikammaṁ sāmīcikammaṁ akaṁsu, na sakkariṁsu, na garuṁ kariṁsu, na mānesuṁ, na bhajesuṁ, na pūjesuṁ, upagatānampi piṇḍakaṁ na adaṁsu.
Since they each delight in the forest solitude.” When the Buddha had stayed at Pālileyyaka for as long as he liked, he set out wandering toward Sāvatthī. When he eventually arrived, he stayed in the Jeta Grove, Anāthapiṇḍika’s Monastery. Soon the lay followers in Kosambī considered, “These venerable monks at Kosambī have caused us much misfortune. The Buddha himself left because he was troubled by them. Well then, let’s not bow down, rise up, raise our joined palms, or do acts of respect toward them. And let’s not honor, respect, esteem, or associate with them, nor give them almsfood. Then, they’ll either leave, disrobe, or reconcile with the Buddha.” And they did just that.
導線タグ: 子育て,休息,許し,睡眠,食事,罪悪感
⚠ 自己責任論に誤解されやすい,出家者向けの文脈
幸せ vinaya 趣旨一致
“Evaṁ, bhante”ti kho āyasmā ānando therānaṁ bhikkhūnaṁ paṭissutvā mahatā bhikkhusaṅghena saddhiṁ pañcamattehi bhikkhusatehi nāvāya ujjavanikāya kosambiṁ ujjavi, nāvāya paccorohitvā rañño udenassa uyyānassa avidūre aññatarasmiṁ rukkhamūle nisīdi. Tena kho pana samayena rājā udeno uyyāne paricāresi saddhiṁ orodhena. Assosi kho rañño udenassa orodho— “amhākaṁ kira ācariyo ayyo ānando uyyānassa avidūre aññatarasmiṁ rukkhamūle nisinno”ti. Atha kho rañño udenassa orodho rājānaṁ udenaṁ etadavoca— Icchāma mayaṁ, deva, ayyaṁ ānandaṁ passitun”ti. “Tena hi tumhe samaṇaṁ ānandaṁ passathā”ti. Atha kho rañño udenassa orodho yenāyasmā ānando tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā āyasmantaṁ ānandaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho rañño udenassa orodhaṁ āyasmā ānando dhammiyā kathāya sandassesi samādapesi samuttejesi sampahaṁsesi. Atha kho rañño udenassa orodho āyasmatā ānandena dhammiyā kathāya sandassito samādapito samuttejito sampahaṁsito āyasmato ānandassa pañca uttarāsaṅgasatāni pādāsi.
Saying, “Yes, venerables,” he traveled by boat upstream to Kosambī with a large sangha of five hundred monks. After disembarking, he sat down at the foot of a tree not far from King Udena’s park. Just then King Udena was enjoying himself in the park together with his harem. The harem women heard that their teacher, Venerable Ānanda, was seated at the foot of a tree not far from the park. They told the king, adding, “Sir, we would like to see Venerable Ānanda.” “Well then, go ahead.” The harem women then went to Ānanda, bowed, and sat down. And Ānanda instructed, inspired, and gladdened them with a teaching, at the end of which they gave him five hundred upper robes.
導線タグ: 上司,将来,介護,食事,罪悪感
⚠ 出家者向けの文脈
幸せ vinaya 趣旨一致
Kena nu kho ahaṁ upāyena sukhañca jīveyyaṁ, na ca kilameyyan”ti? Atha kho tassa purāṇakulaputtassa khīṇakolaññassa etadahosi— “ime kho samaṇā sakyaputtiyā sukhasīlā sukhasamācārā, subhojanāni bhuñjitvā nivātesu sayanesu sayanti. Yannūnāhaṁ sāmaṁ pattacīvaraṁ paṭiyādetvā kesamassuṁ ohāretvā kāsāyāni vatthāni acchādetvā ārāmaṁ gantvā bhikkhūhi saddhiṁ saṁvaseyyan”ti. Atha kho so purāṇakulaputto khīṇakolañño sāmaṁ pattacīvaraṁ paṭiyādetvā kesamassuṁ ohāretvā kāsāyāni vatthāni acchādetvā ārāmaṁ gantvā bhikkhū abhivādeti. Bhikkhū evamāhaṁsu— “kativassosi tvaṁ, āvuso”ti? “Kiṁ etaṁ, āvuso, kativasso nāmā”ti? “Ko pana te, āvuso, upajjhāyo”ti? “Kiṁ etaṁ, āvuso, upajjhāyo nāmā”ti?
How can I live happily without exhausting myself?” It occurred to him, “These Sakyan monastics have pleasant habits and a happy life. They eat nice food and sleep in beds sheltered from the wind. Why don’t I just get myself a bowl and robes, shave off my hair and beard, put on ocher robes, and then go to the monastery and live with the monks?” And he did just that. When he came to the monastery, he bowed down to the monks. The monks asked him, “How many rains do you have?” “What does ‘How many rains’ mean?” “Who’s your preceptor?” “What’s a preceptor?”
導線タグ: 休息,睡眠,食事,依存
⚠ 出家者向けの文脈
幸せ vinaya 趣旨一致
Yo ca maṁ pucchati, ‘gilānā’ti paṭivedehī”ti uttarāsaṅgena ūruṁ veṭhetvā ovarakaṁ pavisitvā mañcake nipajji. Atha kho suppiyo upāsako gharaṁ gantvā dāsiṁ pucchi— “Esāyya, ovarake nipannā”ti. Atha kho suppiyo upāsako yena suppiyā upāsikā tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā suppiyaṁ upāsikaṁ etadavoca— Atha kho suppiyā upāsikā suppiyassa upāsakassa etamatthaṁ ārocesi. “acchariyaṁ vata bho, abbhutaṁ vata bho. Yāva saddhāyaṁ suppiyā pasannā, yatra hi nāma attanopi maṁsāni pariccattāni. Kimpimāya aññaṁ kiñci adeyyaṁ bhavissatī”ti— haṭṭho udaggo yena bhagavā tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. “adhivāsetu me, bhante, bhagavā svātanāya bhattaṁ, saddhiṁ bhikkhusaṅghenā”ti.
If anyone asks for me, tell them I’m sick.” She then wrapped her thigh in her upper robe, entered her bedroom, and lay down on the bed. When Suppiya returned home, he asked the slave where his wife was. The slave told him. He then went to see her, and she told him what had happened. “It’s astonishing and amazing how much faith and confidence Suppiyā has, as she gives up even her own flesh. Is there anything she would not give?” Delighted and joyful he went to the Buddha. He bowed, sat down, “Sir, please accept tomorrow’s meal from me together with the Sangha of monks.”
導線タグ: 将来,病気,介護
⚠ 出家者向けの文脈
幸せ vinaya 趣旨一致
“kittāvatā nu kho, bho gotama, brāhmaṇo hoti, katame ca pana brāhmaṇakaraṇā dhammā”ti? Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi— “Yo brāhmaṇo bāhitapāpadhammo, Nihuṁhuṅko nikkasāvo yatatto; Vedantagū vusitabrahmacariyo, Dhammena so brahmavādaṁ vadeyya; Yassussadā natthi kuhiñci loke”ti. Ajapālakathā niṭṭhitā. 3. Mucalindakathā Atha kho bhagavā sattāhassa accayena tamhā samādhimhā vuṭṭhahitvā ajapālanigrodhamūlā yena mucalindo tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā mucalindamūle sattāhaṁ ekapallaṅkena nisīdi vimuttisukhapaṭisaṁvedī.
“Good Gotama, how is one a brahmin? What are the qualities that make one a brahmin?” Seeing the significance of this, the Buddha uttered a heartfelt exclamation: “The brahmin who has shut out bad qualities, Who does not murmur mystical mantras, but is free from flaws and self-controlled, Who has reached final knowledge and has fulfilled the spiritual life— He may rightly proclaim the highest doctrine, Having no pride about anything in the world.” The account with the goatherd’s banyan tree is finished. 3. The account with the powderpuff tree After seven days, the Buddha came out from that stillness and went from the goatherd’s banyan tree to a powderpuff tree. There too he sat cross-legged for seven days without moving, experiencing the bliss of freedom.
導線タグ: 病気
幸せ vinaya 趣旨一致
Tassā saha dassanena bhagavato tāva mahāvaṇo ruḷho ahosi succhavilomajāto. Atha kho suppiyo ca upāsako suppiyā ca upāsikā— “acchariyaṁ vata bho, abbhutaṁ vata bho. Tathāgatassa mahiddhikatā mahānubhāvatā, yatra hi nāma saha dassanena bhagavato tāva mahāvaṇo ruḷho bhavissati succhavilomajāto”ti— haṭṭhā udaggā buddhappamukhaṁ bhikkhusaṅghaṁ paṇītena khādanīyena bhojanīyena sahatthā santappetvā sampavāretvā bhagavantaṁ bhuttāviṁ onītapattapāṇiṁ ekamantaṁ nisīdiṁsu. Atha kho bhagavā suppiyañca upāsakaṁ suppiyañca upāsikaṁ dhammiyā kathāya sandassetvā samādapetvā samuttejetvā sampahaṁsetvā uṭṭhāyāsanā pakkāmi. Atha kho bhagavā etasmiṁ nidāne etasmiṁ pakaraṇe bhikkhusaṅghaṁ sannipātāpetvā bhikkhū paṭipucchi— “ko, bhikkhave, suppiyaṁ upāsikaṁ maṁsaṁ viññāpesī”ti? Evaṁ vutte, so bhikkhu bhagavantaṁ etadavoca—“ahaṁ kho, bhante, suppiyaṁ upāsikaṁ maṁsaṁ viññāpesin”ti. “Āhariyittha, bhikkhū”ti?
The moment Suppiyā saw the Buddha that great wound healed and was perfectly covered with skin and hairs. Suppiya and Suppiyā exclaimed, “The great power and might of the Buddha is truly astonishing and amazing!” Delighted and joyful, they personally served various kinds of fine foods to the Sangha of monks headed by the Buddha. When the Buddha had finished his meal, they sat down to one side. The Buddha instructed, inspired, and gladdened them with a teaching, after which he got up from his seat and left. Soon afterwards the Buddha had the Sangha gathered and questioned the monks: “Who asked Suppiyā for meat?” The responsible monk told the Buddha. “Did you get the meat?”
導線タグ: 介護,子育て,食事,罪悪感
⚠ 出家者向けの文脈
← 前15161718

経典データの出典: SuttaCentral(CC0ライセンス)

© 2026 AIブッダ 禅 — トップ仏陀の教えブログお問い合わせ