🪷 家族の教え
家族と絆。親子・夫婦の関わりについて、仏陀が語った言葉。
スッタニパータ
直接根拠
スッタニパータ ダナンジャーニ経 偈98
子を持ち、妻を持つ者には、それだけの苦労がある。しかしそれを縁として、人は深い愛と慈しみを学ぶ。
テーリーガーター
直接根拠
テーリーガーター 偈1(無名の尼僧)
杵で米をつきながら、夫に仕え、子を育て、わたしは長い間苦しんだ。しかし今、解き放たれた。わたしは自由である。
テーリーガーター
直接根拠
テーリーガーター 偈23-24(ムッター尼)
わたしは自由だ。臼から、恥知らずの夫から、日よけの傘をつくる仕事から。貪りと怒りから、わたしは自由になった。木の陰に座って「ああ幸せだ」とわたしは瞑想する。
テーリーガーター
直接根拠
テーリーガーター 偈133-138(ソーナー尼)
十人の子を産み育てた。老いて力を失った時、尼僧のもとに行き、法を聞いた。出家し、第三の夜に真理を見出した。子への執着を超えて。
スッタニパータ
直接根拠
スッタニパータ 第3品 偈591-593
父母に仕えること、妻子をいたわること、仕事に乱れがないこと、これが最上の幸せである。
vinaya
趣旨一致
律蔵 衣犍度 段落123
Puna rājagahaṁ gantvā, rañño taṁ paṭivedayi. Putto sālavatikāya, abhayassa hi atrajo; Jīvatīti kumārena, saṅkhāto jīvako iti. So hi takkasīlaṁ gantvā, uggahetvā mahābhiso; Sattavassikaābādhaṁ, natthukammena nāsayi.
Returned to Rājagaha, Announced it to the king. The son of Sālavatī, But the child of Abhaya; Because the boy lived, He was called Jīvaka. He went to Takkasilā, Having learned, a great physician; A seven-year illness, He cured by nose treatment.
vinaya
趣旨一致
律蔵 比丘尼犍度 段落1
Theravāda Vinayapiṭaka Cūḷavagga 20. Bhikkhunikkhandhaka 1. Mahāpajāpatigotamīvatthu Tena samayena buddho bhagavā sakkesu viharati kapilavatthusmiṁ nigrodhārāme. Atha kho mahāpajāpati gotamī yena bhagavā tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ aṭṭhāsi. “sādhu, bhante, labheyya mātugāmo tathāgatappavedite dhammavinaye agārasmā anagāriyaṁ pabbajjan”ti. “Alaṁ, gotami, mā te rucci mātugāmassa tathāgatappavedite dhammavinaye agārasmā anagāriyaṁ pabbajjā”ti. tatiyampi kho mahāpajāpati gotamī bhagavantaṁ etadavoca— “sādhu, bhante, labheyya mātugāmo tathāgatappavedite dhammavinaye agārasmā anagāriyaṁ pabbajjan”ti.
Theravāda Collection on Monastic Law The Small Division The chapter on nuns 1. The account of Mahāpajāpati Gotamī At one time the Buddha was staying in the Sakyan country in the Banyan Tree Monastery at Kapilavatthu. At this time Mahāpajāpati Gotamī went to the Buddha, bowed down to him, “Sir, please allow women to go forth into homelessness on the spiritual path proclaimed by the Buddha.” “Let it be, Gotami, don’t pursue this idea.” and a third time she asked the same question
vinaya
趣旨一致
律蔵 皮革犍度 段落2
Atha kho soṇassa koḷivisassa mātāpitaro soṇaṁ koḷivisaṁ etadavocuṁ— “rājā te, tāta soṇa, pāde dakkhitukāmo. Mā kho tvaṁ, tāta soṇa, yena rājā tena pāde abhippasāreyyāsi. Rañño purato pallaṅkena nisīda. Nisinnassa te rājā pāde dakkhissatī”ti. Atha kho soṇaṁ koḷivisaṁ sivikāya ānesuṁ. Atha kho soṇo koḷiviso yena rājā māgadho seniyo bimbisāro tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā rājānaṁ māgadhaṁ seniyaṁ bimbisāraṁ abhivādetvā rañño purato pallaṅkena nisīdi. Addasā kho rājā māgadho seniyo bimbisāro soṇassa koḷivisassa pādatalesu lomāni jātāni. Atha kho rājā māgadho seniyo bimbisāro tāni asīti gāmikasahassāni diṭṭhadhammike atthe anusāsitvā uyyojesi— “tumhe khvattha, bhaṇe, mayā diṭṭhadhammike atthe anusāsitā;
Soṇa’s parents said to him, “Soṇa, the king wishes to see your feet, but don’t point them at him. If you just sit down cross-legged in front him, he’ll be able to see them.” They then sent him away on a palanquin, and Soṇa went to King Bimbisāra. Upon arrival, he bowed to the king and sat down cross-legged in front of him. The king saw the hairs growing on the soles of his feet. Then, after instructing those eighty thousand chiefs in worldly matters, the king dismissed them, saying, “I’ve instructed you in worldly matters.
vinaya
趣旨一致
律蔵 大犍度 段落226
Yo pabbājeyya, āpatti dukkaṭassā”ti. 35. Kammārabhaṇḍuvatthu Tena kho pana samayena aññataro kammārabhaṇḍu mātāpitūhi saddhiṁ bhaṇḍitvā ārāmaṁ gantvā bhikkhūsu pabbajito hoti. Atha kho tassa kammārabhaṇḍussa mātāpitaro taṁ kammārabhaṇḍuṁ vicinantā ārāmaṁ gantvā bhikkhū pucchiṁsu— “api, bhante, evarūpaṁ dārakaṁ passeyyāthā”ti? Bhikkhū ajānaṁyeva āhaṁsu— Atha kho tassa kammārabhaṇḍussa mātāpitaro taṁ kammārabhaṇḍuṁ vicinantā bhikkhūsu pabbajitaṁ disvā ujjhāyanti khiyyanti vipācenti— “alajjino ime samaṇā sakyaputtiyā, dussīlā musāvādino. Jānaṁyeva āhaṁsu—‘na jānāmā’ti, passaṁyeva āhaṁsu—‘na passāmā’ti. Ayaṁ dārako bhikkhūsu pabbajito”ti.
If you do, you commit an offense of wrong conduct.” 35. The shaven-headed smith At that time a certain shaven-headed smith had quarreled with his parents. He then went to the monastery and went forth with the monks. While looking for their son, the parents came to that monastery. They asked the monks, “Venerables, have you by any chance seen such-and-such a boy?” Because they had not, Soon afterwards those parents saw that their son had gone forth as a monk. They then complained and criticized the monks, “These Sakyan monastics are shameless and immoral liars. They deny knowing what they know and having seen what they’ve seen. Our boy has gone forth as a monk.”
vinaya
趣旨一致
律蔵 大犍度 段落229
Atha kho te dārakā ekamekassa mātāpitaro upasaṅkamitvā etadavocuṁ— “anujānātha maṁ agārasmā anāgāriyaṁ pabbajjāyā”ti. Atha kho tesaṁ dārakānaṁ mātāpitaro— “sabbepime dārakā samānacchandā kalyāṇādhippāyā”ti— anujāniṁsu. Te bhikkhū upasaṅkamitvā pabbajjaṁ yāciṁsu. Te bhikkhū pabbājesuṁ upasampādesuṁ. Te rattiyā paccūsasamayaṁ paccuṭṭhāya rodanti— “yāguṁ detha, bhattaṁ detha, khādanīyaṁ dethā”ti. Bhikkhū evamāhaṁsu—
The boys went each to his own parents and said, “Please allow me to go forth into homelessness.” Because the parents knew that all the boys had the same desire and good intentions, they gave their approval. The boys then went to the monks and asked them for the going forth, and the monks gave them the going forth and the full ordination. Soon afterwards they got up early in the morning and cried, “Give us congee, give us a meal, give us fresh food!” The monks said,