律蔵 五百結集犍度 段落23
Atha kho rañño udenassa orodho āyasmato ānandassa bhāsitaṁ abhinanditvā anumoditvā uṭṭhāyāsanā āyasmantaṁ ānandaṁ abhivādetvā padakkhiṇaṁ katvā yena rājā udeno tenupasaṅkami. Addasā kho rājā udeno orodhaṁ dūratova āgacchantaṁ. Disvāna orodhaṁ etadavoca— “api nu kho tumhe samaṇaṁ ānandaṁ passitthā”ti? “Api nu tumhe samaṇassa ānandassa kiñci adatthā”ti? “Adamhā kho mayaṁ, deva, ayyassa ānandassa pañca uttarāsaṅgasatānī”ti. Rājā udeno ujjhāyati khiyyati vipāceti— “kathañhi nāma samaṇo ānando tāva bahuṁ cīvaraṁ paṭiggahessati. Dussavāṇijjaṁ vā samaṇo ānando karissati, paggāhikasālaṁ vā pasāressatī”ti. Atha kho rājā udeno yenāyasmā ānando tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā āyasmatā ānandena saddhiṁ sammodi.
After rejoicing and expressing their appreciation for his teaching, they got up from their seats, bowed down, circumambulated him with their right sides toward him, and went to King Udena. When King Udena saw them coming, he said to them, “Did you see the ascetic Ānanda?” “Did you give him anything?” “We gave him five hundred upper robes.” King Udena complained and criticized him, “How can the ascetic Ānanda receive so many robes? Is he starting up as cloth merchant or setting up shop?” King Udena then went to Ānanda, exchanged pleasantries with him,
導線タグ: 上司,食事,罪悪感
この教えについて、AIブッダ 禅に相談してみませんか?