律蔵 破僧犍度 段落7
“Mātā kho maṁ, samma, evamāha— ‘sace, tāta anuruddha, bhaddiyo sakyarājā agārasmā anagāriyaṁ pabbajati, evaṁ tvampi pabbajāhī’”ti. “Bhāsitā kho pana te, samma, esā vācā. Sace te, samma, pabbajjā mama paṭibaddhā vā, appaṭibaddhā vā sā hotu, ahaṁ tayā; yathā sukhaṁ pabbajāhī”ti. “Ehi, samma, ubho agārasmā anagāriyaṁ pabbajissāmā”ti. Tena kho pana samayena manussā saccavādino honti, saccapaṭiññā. Atha kho bhaddiyo sakyarājā anuruddhaṁ sakkaṁ etadavoca— “āgamehi, samma, sattavassāni. Sattannaṁ vassānaṁ accayena ubho agārasmā anagāriyaṁ pabbajissāmā”ti.
“My mother told me that I may go forth only if you go forth. And then you said, ‘Don’t worry about whether your going forth depends on mine or not. I’m with you. Just go forth when you like.’ So come, let’s go forth together.” At that time people spoke the truth, and so Bhaddiya said to Anuruddha, “Please wait seven years. Then we’ll go forth together.”
導線タグ: 介護,対人恐怖,依存
この教えについて、AIブッダ 禅に相談してみませんか?