律蔵 衣犍度 段落10
Bahuṁ hiraññaṁ ādāya agamaṁsū”ti. Atha kho so dovāriko yena jīvako komārabhacco tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā jīvakaṁ komārabhaccaṁ etadavoca— “Gaccha, bhaṇe dovārika, seṭṭhibhariyāya pāvada— ‘vejjo, ayye, evamāha— mā kira, ayye, pure kiñci adāsi. Yadā arogā ahosi tadā yaṁ iccheyyāsi taṁ dajjeyyāsī’”ti. “Evaṁ, ācariyā”ti kho so dovāriko jīvakassa komārabhaccassa paṭissutvā yena seṭṭhibhariyā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā seṭṭhibhariyaṁ etadavoca— “Tena hi, bhaṇe dovārika, vejjo āgacchatū”ti. “Evaṁ, ayye”ti kho so dovāriko seṭṭhibhariyāya paṭissutvā yena jīvako komārabhacco tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā jīvakaṁ komārabhaccaṁ etadavoca— Atha kho jīvako komārabhacco yena seṭṭhibhariyā tenupasaṅkami, upasaṅkamitvā seṭṭhibhariyāya vikāraṁ sallakkhetvā seṭṭhibhariyaṁ etadavoca—
And they were very expensive too.” The doorman then returned to Jīvaka and told him what the merchant’s wife had said. Jīvaka replied, “Go and tell her that she doesn’t have to pay anything in advance. When she is cured, she can pay whatever she likes.” Saying, “Yes, doctor,” he told the merchant’s wife. She said, “Well then, let him in.” Saying, “Yes, ma’am,” he went to Jīvaka and told him. Jīvaka then approached the merchant’s wife. After examining her, he said to her,
導線タグ: 介護
この教えについて、AIブッダ 禅に相談してみませんか?